Rapport från Merja och Dundra

SM Försvarsmakthund 2008

Jag åkte till Hofors tidig onsdagmorgon för att träna på plats dagarna innan tävlingen började. Jag hade fått en inbjudan att träna ihop med ett härligt gäng från Halland och Gotland. Vi hann med både spårupptag o kortare spår, patrullering med ljudfiguranter, uppletande och lydnad under ons- och torsdagen. Dessutom trevlig samvaro, inte minst under middagen på torsdagskvällen.

Både Alva o Dundra gjorde bra ifrån sig på allt utom möjligen Dundra på lydnadsplanen där hon var i det närmaste okontaktbar!! Hur skulle det bli under tävlingen?!!? Lillemor var tyvärr tvungen att jobba och anslöt först på fredag efter veterinärbesiktningen där vi passerade utan anmärkning. Så dags hade fjärilarna i magen satt ordentlig fart samtidigt som det kändes riktigt bra efter flera bra träningspass.

Efter invigningen var det dags för kamratfest och lottning. Lillemor fick dra sin lott först och fick nummer 18, det nummer jag sagt att jag ville ha. När det var dags för mig att dra lott sa Lillemor till kamraterna vid bordet att "hon drar säkert nr 17" vilket jag också gjorde, tyvärr! Kunde inte bli sämre. Tänk dig själv att komma in på lydnadsplanen med en hund som ser sin matte försvinna från planen när du ska in o prestera ditt yttersta. Eller mötas på patrullstigen när du ska in o jobba, eller vid uppletanderutan. O andra sidan fick vi verkligen nöjet att dela tävlingen med varandra. Funktionärerna ska ha en eloge för att de verkligen ville ge oss de bästa förutsättningarna under rådande omständigheter.

Lördag morgon började med lydnad. Skönt att göra bort det momentet som gav mig/oss mest fjärilar i magen. Jag kopplade loss Dundra på väg in på planen och kommenderade "fot" för att kunna belöna henne i fria följet och sedan bara köra på vidare....det var min plan i alla fall....
Dundra hade en annan plan, hon drog iväg till en fläck där de andra suttit/legat och nosade o nosade. Hon lät sig inte kallas in och inte heller fångas in. Kul start på vårt SM!!! "Bli inte irriterad nu" tänkte jag. Domare o publik började tissla o tassla och skruva på sig. Till slut kom Dundra till mig och vi ställde upp för start. Då fick hon världens vindmarkering på Lillemor och Alva som fanns dolda en bit bort från plan. Det var nervösa minuter på plan kan jag lova, jag var övertygad om att hon skulle dra till sin idol/"storasyster". På något sätt lyckades vi ändå genomföra fria följet och det riktigt bra trots att hon kändes så splittrad. Vi nollade inkallning med ställande. Dundra hade på tok för hög fart och ställandet kom därför för sent.
Ingen större överraskning då vi inte har det momentet riktigt klart ännu. En positiv överraskning var tungapporteringen. Dundra gjorde sitt livs bästa apportering och fick betyg 9.5-10. Aldrig har hon galopperat in så snyggt som nu. Övriga moment gick helt ok. Totalpoäng 102,5 (av 140) och klart godkänt. Alva/Lillis gjorde en riktigt fin lydnad och drog ihop 118,5 p.

Vårt nästa moment var patrullering och vi var lördagens två sista ekipage på stigen. Vi hade följt dagens resultat och förstod att det var svåra vindförhållanden som rådde. Dundra överraskade igen. Hon var så lugn och koncentrerad på uppgiften samtidigt vaken och alert. Det var en fröjd att gå bakom henne.
Vi fick några lite diffusa vindmarkeringar mot sjön direkt i början men fick senare veta att där fanns ingen utlagd figurant.
Efter drygt halva sträckan fick Dundra en ljudmarkering, hon stannade till, lyssnade och kastade sig ut i hela kopplets längd i riktning mot ljudkällan. Hon höll markeringen jättefint och var alldeles tyst. Jag satt i låg ställning och plötsligt ryckte hon till och drog omkull mig. Det kändes riktigt bra. I slutet av patrullstigen jobbade hon febrilt på en vindmarkering men hade svårt att få fäste i den. Hon gick ut men släppte så snabbt att jag inte han markera figurant.
Men så hände det!!
Plötsligt höjde hon huvudet och fick tydligt fäste i markeringen, strävade ut i fullt koppel och stod på bakbenen i strävan att komma så långt ut som möjligt. Vilken underbar känsla att hålla i det kopplet!!!

Vi fick ihop 293,75 poäng (av 320) vilket kom att bli tävlingens bästa resultat och jag var så klart jättenöjd. Alva gjorde också ett bra arbete på stigen men missade tyvärr ljudfiguranten och slutade på 159,5 p. Det saknades en ynka halvpoäng för godkänt resultat på delmomentet.

Efter en natts vila var det så dags för spårprovet. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb med fullt både på upptaget och spåret. Vi missade båda 2 poäng på att domaren tyckte att vi skulle ha visat tecken för spårupptag vilket inte framgår av reglerna. 498 istället för 500 p blev slutresultat för oss båda.

Inför sista momentet uppletande av föremål var Dundra o jag i ledning med 5 poäng. Jenny o Pilo från Jokkmokk gjorde en fin insats på uppletandet vilket innebar att vi måste hitta alla fyra föremålen för att vinna. Dundra gjorde ett bra jobb hon också men missade tyvärr ett plastföremål och slutade på en andra plats. Jag var så nöjd med hennes/vår insats att jag inte ens kände mig besviken över att inte hålla hela vägen. Jag är jättenöjd med silvermedaljen men hade ju förstås gärna säkrat en plats på nästa års SM. Ett stort grattis till Jenny/Pilo, värdiga vinnare.

Slutresultat
1. Jenny och Pilo 962.75 p
2. Merja och Dundra 950.25 p
16. Lillemor o Alva 834.00 p (En halvpoäng på patrullstigen ifrån en total
sjundeplats)

Och i fredags var det så dags för tävling. Vi började med platsliggning vilket jag inte oroade mig för faktiskt. En hund klev upp och lämnade platsen, övriga låg kvar. Fick sedan gå fram till domaren en o en för tandvisning. Dundra satt som ett ljus och lät domaren hantera henne. Två tior var klara. En väntan sedan till det blev vår tur med startnummer 7. Vi hann gå runt lite och titta på alla "udda raser", stilla nyfikenheten, innan det var dags för vårt program. Dundra kändes stabil och väldigt med. Vi fick betyg 9.5 på momenten linförighet, inkallning (lite vid båge vid ingång) och helhetsintryck. På övriga moment betyg 10!!!! Totalt 196 p av 200 möjliga. Jag var så glad o stolt. Dessutom vann vi gruppen av nitton deltagare och fick ställa oss överst på prispallen. Härlig känsla, hoppas att den upprepar sig!!! Nu känner jag mig faktiskt motiverad att träna in tvåans moment också, det här gav mersmak.

/Merja

Jag kan så här strax före midsommar konstatera att det har varit en händelserik termin som nådde sin kulmen i lördags då Upplandsdistriktet genomförde sitt DM för Försvarsmakthundar där vi tävlade om SM-platserna. Det skedde på Enköpings BK. Alva, som är direktkvalificerad till årets SM i Hofors den 12-14 sept genom segern förra året, var med i tävlingen med Lillemor Nordh som förare. De hann tyvärr inte träna ihop innan tävlingen men vi sa att vi kör ändå. Jag själv tävlade med Dundra som är i slutskedet av sitt löp. Hon är lite okoncentrerad och framförallt doftfixerad. Nosen i backen så snart hon har chansen! Pga löpet fick vi göra alla moment, utom spårprovet, sist av alla. Ni kan ju tänka själva vad mycket intressanta dofter det fanns att hålla koll på när det var vår tur som ekipage nr 11!!

Vi började med spårprovet. En bra patrullering, alert o vaken. Dundra vindade in spåret innan vi korsade det. Framme vid spåret kontrollerade hon bakspåret och valde framspår. Efter femminutershalten spårade hon mycket noggrant och markerade samtliga fyra föremål varav en av metall. Vi fick full pott, dvs 500 p på spårprovet. En härlig start på tävlingen! Vid en kort sväng till klubben träffade jag på Anna, Ludde, Sture och Gerd som kommit för att heja på. Mycket trevligt även om jag under själva tävlingen kanske inte var så sällskaplig men jag tror nog att de hade överseende med det.

Sen var det dags för uppletande av föremål. Dundra hittade snabbt alla föremålen och apporterade samtliga. Också här fanns ett metallföremål som även hade lite tyngd. Vi fick lite avdrag för tugg på något föremål och slutade med betyg 9,5.
Efter lunch gick vi vår lydnad. Inledande momentet fritt följ (enl elitklass) gick bra med betyg 9, men där tog det stopp. Hon var alldeles för okonc för att göra bra ifrån sig på resten, tråkigt när uppfödaren satt o tittade på. Läggande under gång med språng ifrån hunden, segt läggande. Inkallning med ställande - bra fart men sent stå. "Tung-apportering" - reste sig för att lukta på en fläck medan jag lade ut apportbocken 25 m bort. Kryp under hinder - spårade och kröp samtidigt, orytmiskt. Stegen - nosade på stegpinnarna o ramlade ner, suck!!! En hel del "säkra poäng" bort. Kände mig inte särskilt nöjd!!

Sen återstod bara det sista momentet, patrullering. Det var en fortsatt okonc Dundra som påbörjade sin patrullering i motionsspåret/barkspåret på S1. Det kändes verkligen som om hon glömde bort vad hon höll på med, doftvärlden tog överhanden. Hon kändes svårjobbad men vi fick ändå en del rätt bra markeringar men hann tyvärr inte gå klart hela stigen innan tiden var slut. Jag hade ingen som helst koll på tiden heller tyvärr. Vi åkte tillbaka till klubben och inväntade med spänning prisutdelningen tillsammans med Anna, Ludde med flera. Gunnar Langneström vann och döm om min förvåning och framförallt GLÄDJE när jag och Dundra utropades som tvåa!!! Detta innebar ju att även Dundra har tagit en plats på Tjänstehunds SM i Hofors!!! Lillis och Alva tog hem tredjeplatsen vilket jag tycker är en bra prestation, inte minst med tanke på att de inte hunnit träna ihop. Nu måste jag bestämma vilken hund jag själv ska tävla med på SM och vilken av dem som ska tävlas av Lillemor - ett mycket angenämt problem!!

På torsdag åker jag, Alva o Dundra till släkten i Örnsköldsvik för att fira midsommar och inleda vår semester. Vi hoppas på sol och många bad!

Vi önskar er alla en trevlig Midsommar o sommar!

Kram Merja, Dundra o Alva

Rapport 18 maj 2008

Certprovet genomfördes på S1 i Enköping 10-11 maj. Det var de hittills varmaste dagarna i år och vi uppmanades att vätska upp hundarna ordentligt redan dagarna innan provet.
Vi började med samling kl 06.45 på klubben och åkte i samlad trupp ut i skogen. Besiktning av hundarna genomfördes utan problem och de stallades upp i basen. Vi hundförare hade vår egen bas en bit därifrån och gjorde oss hemmastadda i den gassande solen. Klockan åtta var det dags för den första hunden att gå ut på patrullstigen. Det gick bra.

Dino gick ut som hund nr två och husse var mycket nöjd när han kom tillbaka. För egen del blev det en lång väntan innan det var vår tur en bit in på eftermiddagen. Jag hade Alva med mig i basen och fördrev lite tid med promenader. Alva passade på att utnyttja alla uttråkade hundförare med att få dem att leka med kottar genom att lägga kottar i deras knä.

När jag hämtade Dundra i basen fick jag rapport om att hon kopplade av mycket bra. Det var ovanligt lugnt i basen sa de erfarna personerna som hade ansvar för våra kamrater under helgen. Så var det dags för patrullstigen. Det började riktigt bra med en kraftig vindmarkering strax efter start. Dundra strävade ut i hela kopplet, ingen tvekan. Jag berömde henne och gick vidare. Efter en kraftig sväng vindmarkerade hon igen. Därefter låg hon på och drog kraftigt hela den kvarvarande patrullsträckan, ett beteende hon har haft tidigare men som jag trodde att vi hade lyckats jobba bort. Det kändes frustrerande.
Hur skulle hon nu lyckas ta ljudfiggen, något vi haft problem med den senaste tiden. Det blev också problem nu, inte helt oväntat. Jag ombads göra halt och under halten tog hon ljudet och strävade ut i kopplet. En bra markering när hon väl tog den.
Vi fortsatte och Dundra började tidigt markera för den andra vindfiggen. Vi blev godkända för arbetet på stigen men känslan var inte den bästa, Dundra kan bättre. Tillbaka till basen, lämnade ifrån mig Dundra och inväntade mörkrets inbrott och nästa moment som var den fasta bevakningen.

Dundra var väldigt alert under den fasta bevakningen och väldigt spökig också. Hon markerade båda figuranterna tidigt och följde dem växelvis. När de var som närmast morrade hon och tyckte att det var riktigt läskigt. När hunden bredvis oss plötsligt tog några hastiga steg framåt blev Dundra skrämd och gav några skall. Vi blev trots detta godkända även i detta moment. När vi lämnat ifrån oss hundarna och återvänt till vår bas var det dags för korvgrillning och summering av dagens övningar.

Alla åtta ekipage hade godkänt resultat. Nattsömnen i tältet blev god för samtliga. Klockan sex nästa morgon var det väckning och rivning av tält och bas. Vi hämtade hundarna och käkade frukost.
Sedan var det dags för sista delmomentet, patrullering med spårupptag och spår. När vi kom till vår patrullstig stod en bil parkerad precis vid stigens början. På väg till starten började Dundra spåra redan vid bilen. Gissa hur det kändes!! Det var ju inte det spåret hon skulle följa utan det som korsade stigen längre fram. Nåja, det var bara att gilla läget.

Vi började patrullera,Dundra stannade till, tog upp ett spår till höger och följde det långsamt o noggrant steg för steg. Efter några meter vänder hon självmant och går lika noggrant tillbaka och fortsätter åt andra hållet. Efter ytterligare några meter ökar hon farten, nu har hon bestämt spårriktningen. Det är en skön känsla när provledaren säger "gör halt" och man får en bekräftelse på att det var rätt. Dundra är ivrig att komma vidare, hon vindar och trampar runt lite under halten. Jag selar på och vi drar ut i spåret. Vi fullföljer spåret som är 1500 m och får med oss alla fyra föremålen. Ett bra slut på helgen och Dundra har nu fått sin första titel Försvarsmaktshund liksom Dino.

Bruksprov lägre klass bevakning på Hofors BK igår, 17 maj.

Igår tävlade jag med Dundra och Lillemor Nordh med min Alva i den nya bruksgrenen bevakning. Det var en kul tävling med mycket bra stämning bland de tävlande trots vädret som var det motsatta till vädret under certprovet förra helgen.

Nu blåste det storm, det regnade och snöade??!!!? hela dagen. Det var svårt att hålla värmen trots täckjacka. Momenten var patrullering med vind o ljudfiguranter, patrullering med spårupptag o spår samt lydnad. Lillemor och Alva hann tyvärr aldrig träna ihop före tävlingen men vad gjorde väl det.
Det var en övertänd men lycklig Alva som äntligen fick vara med. De gjorde en bra insats båda två. Tyvärr uppskattade inte domarna Alvas startskall m m på lydnadsplanen men poängen räckte ändå till uppflyttning.

Dundra gjorde också en bra tävling. Full pott på spårupptag o spår, helt ok på patrullstigen men även vi hade missar på lydnaden som var lite onödiga. Men vi fick uppflyttning och kunde vara nöjda med vår insats. Alva slutade på 510.75 p och Dundra på 500.75 p.

Rapport 27/4 2008

De senaste veckorna har varit ganska fullspäckade med träning och inte minst med tävlingar. Vi, Dundra och jag, gjorde vår debut i bruks den 12/4 på Kista BK. Efter ett kanonfint appellspår på Barkarby flygfält med betyg 10-10 ville Dundra inte sitta kvar hos mottagaren på budföringen. Tyvärr blev det betyg 0. Nåja, ingen katastrof tänkte jag och försökte fokusera på lydnaden. Det var en mycket okoncentrerad Dundra som genomförde lydnadsmomenten. Det märktes tydligt att hon inte är särskilt van med främmande planer. Nosen i backen i varje moment och koll på allt som rörde sig runt planen. När hon sen hamnade snett vid hopp-sitt och tänkte gena bredvid hindret tillbaka klev jag fram, stoppade henne och betyget blev noll. Vi missade uppflyttning med 4 poäng.

Dagen efter hade vi en ny chans. Denna gång på Vällingby BK. Samma spårmarker och även denna gång ett bra spårarbete. Vid budföringen hörde inte domarna mitt kommando och nollade momentet med motiveringen att de bedömde det som tjuvstart. Dundra genomförde momentet bra. Platsliggningen blev dock en orolig tillställning med flera hundar som satte sig, en som lämnade platsen. När det var bara några sekunder kvar reste sig även Dundra och tog några steg, betyg 0-5. Lydnaden i övrigt gick hyfsat bra. Denna gång saknades 6 poäng till uppflyttning men jag hade ändå en bra känsla med hunden och var nöjd med det.

Skam den som ger sig! Den 19/4 genomförde vi en appelltävling på Olandstraktens BK. Denna gång fungerade allt. Ett superfint spår, budföringen gick galant, Dundra låg på platsliggningen trots att hunden bredvid gick upp och vandrade runt på sin plats. Vi avslutade med lydnadsprogrammet där hon hängde med rätt bra i alla moment. Det räckte till seger i gruppen av 11 hundar och det viktigaste av allt - uppflyttning. Jag var otroligt glad då jag åkte hem.

Väl hemma var det dags att börja fokusera på nästa tävling, den idag, lägre klass spår på hemmaklubben i Enköping. Det har varit en orolig vecka eftersom Dundra väntas börja löpa vilken dag som helst. Jag hade räknat med att hon skulle börja löpa kring den 20:e men då inget hänt så det var bara att köra på.
Vi började med spår. Hon gick kanonfint!! Fullt på både upptag och på spåret. Måste dock erkänna att hon missade några pinnar men tack vare att hon gick i spårkärnan kunde jag plocka upp dem. Ett bra samarbete alltså. Vid budföringen på klubben var hon på väg till skytten men ändrade sig snabbt då mottagaren ropade hennes namn. Mycket bra agerat av mottagaren Cia Jansson. Platsliggningen gick bra, likaså lydnaden i övrigt. Visst har vi saker att jobba vidare på men jag är nöjd med att vi lyckades få betyg i alla moment, även krypet, och för att vi fick uppflyttning till högre klass på första försöket. Vi fick ihop 533 poäng, en fjärde plats av 12 startande och detta skedde dessutom på Dundras 2-årsdag. Ännu en gång känner jag mig nöjd med min Dundra.

Nu ska vi ta en paus från tävlandet och istället träna på det som måste förbättras och det är ju en del..... vi har ju också certprovet om två veckor framför oss... oj, är det verkligen så snart. Återkommer snart.... /Merja

Rapport från Dundra, mars 2008

Upptäckte att det var våldsamt länge sedan vi berättade om vad vi pysslar med nuförtiden så nu kommer det.

Dundra deltog som sagt i anlagsprov för försvarsmaktshund i sept -07 tillsammans med bl a Dino. Båda klarade provet galant och deltar nu i kursen som har certprov 10-11 maj i Enköping.
Vi träffas på kursen i stort sett varje söndag och har därutöver mycket egen träning. Både Dundra o Dino är jätteduktiga. Jag upplever att Dundra ibland är lite dragig på stigen men hon är ändå otroligt vaken och alert. Vid ett kurstillfälle hade vi lämnat en figurant efter markering och fortsatte vår patrullering med en grupp på tre personer bakom oss. Plötsligt stannar Dundra och vänder sig om, strävar bakåt och markerar bakom gruppen. Jag trodde först att hon blev intresserad av någon i gruppen men så var inte fallet. Jag stannade och Dundra fick hålla ljudmarkeringen. Efter en tid kom figuranten vi lämnat, gående på stigen bakom oss med all sin packning. Vi var alla mycket imponerade av Dundras markering.

Under en period hade jag problem med att hon lätt kom till skall i både vind- och ljudmarkeringen. Det har vi nu lyckats jobba bort helt med hjälp av klicker. Om jag lyckas få Dundra godkänd på certprovet har jag bestämt mig för att ställa upp i DM med henne helgen 14-15 juni. Det känns som en riktig utmaning!

På tal om tävling så har jag anmält henne/oss till ett antal appellspårtävlingar i april. Jag hoppas att jag kommer med på någon och att hon inte hinner komma in i löp innan dess. På lydnadsträningen igår blev jag dock lite tveksam om jag gjort klokt... Hon var så otroligt okoncentrerad och allt blev bara fel. Nåja, alla har vi våra dåliga dagar….

Jag och en klubbkamrat åker till Maria Hagström i Köping en gång i månaden för privat lydnadsträning. Vi kör två halvtimmar vardera och är också med på varandras träning. Otroligt lärorikt. Vi tränar också tillsammans på hemmaplan. Vi passar också på att lägga spår då vi kommer dit och får på så vis ny spårmark. Spåren får ligga till sig under vår träning och blir en bra avslutning på dagen, i alla fall på dagen i Köping. Eftersom jag tar ledigt från jobbet den dagen så brukar jag passa på att träna något på hemmaplan också.

På lördagarna tränar vi sök i Enköping. Tyvärr har det haltat lite för oss då jag inte har haft möjlighet att vara med varje gång då jag ibland har prioriterat bevakningsträningen. Söket kompletterar bevakningsträningen väldigt bra tycker jag då det bygger upp figurantintresset och nosarbetet. Vi kör ”hitta-övningar” fortfarande och har inte börjat med markeringsövn ännu. Målsättningen är att tävla även sök i höst.

Håll tummarna för oss, vi återkommer med resultaten…..tror jag…….

/Merja & Dundra

Senaste nytt om Dundra, 2007-08-27

Som ni vet opererades Dundra i armbågen den 23 maj. Operationen gick bra och läkningen har gått enligt plan. Under sommaren har vi simtränat flitigt och det har Dundra lärt sig att uppskatta mycket. Vid det senaste återbesöket hos vet. Bo Ernborg den 16 aug fick vi det glädjande beskedet att allting såg riktigt bra ut och att vi äntligen kan börja träna utan restriktioner. Nu får Dundra springa lös, dock inte med andra hundar ännu, och bygga upp sin kondition och sina muskler igen. Vi har kört igång lydnadsträningen på allvar och har även börjat med sökträningen lite försiktigt igen.

Jag har dessutom anmält Dundra till bevakningshundkurs (försvarsmakthund). Anlagsprovet gör vi den 30 sept. Där kommer även brorsan Dino att vara med. Dundra har hängt med på Alvas bevakningsträningar och har börjat träna lite vind- och ljudmarkeringar. Hon är vaken och visar stort intresse för figuranterna.

Nu närmast har vi kennellägret i Hallstahammar att se fram emot och helgen efter det bevakningshundsläger på Marma och sen är det dags för Nationellt Mästerskap Försvarsmakthund i Falun den 14-16 sept. Nu ska det väl inte behöva dröja så länge till innan Dundra också ska kunna komma ut på tävlingsbanorna..... jag längtar sååå....... //Merja

Om du går in under foton så kan du se nya bilder på Dundra

Enköpings Brukshundklubb hade den årliga utställningen i söndags och i samband med den arrangerades tävling i lydnadsklass I. Jag hade inte planerat att delta men fick ett plötsligt infall samma dag och efteranmälde mig och Dundra. Väl medveten om att vi inte är klara för tävling egentligen och dessutom var det ju massor av störning med alla utställningshundar m m, klev vi in på planen.

Vi började med platsliggning och klarade den med betyg 10. Tandvisning 10, satt som ett ljus. Linförighet 7, ngt segt sättande och stannade och kliade sig vid en halt. Läggande 5, ett kraftigt dubbelkommando. Inkallande 8, bra tempo men tog en lov för sättandet. Ställandet nollade vi, gick efter mig. Apportering 9, ngt tveksamt tagande, (nosade kort på apporten innan hon grep den). Hopp över hinder 9, tog en lov före sättandet. Helhet 6, okonc och avvek från förare.

Jag kände under hela programmet hur okoncentrerad Dundra var, hur hela hon bara ville skutta runt. Hon höll sig ända fram till sista momentet. På väg mot hindret fick hon nog och började rejsa runt i cirklar. Det fanns lite för mycket spring i benen. Hon hade inte tid att lyssna på mina inkallningar. Precis när domaren (Göran Haweé) frågar mig "vad tycker du att vi ska göra nu då?" kom hon dock mot mig och var kontaktbar igen. Jag fick in henne i fotposition och ställde upp framför hopphindret och gav klartecken för sista momentet.

Det kändes kul att tävla även om det bara räckte till ett tredje pris och vi placerade oss på 6:e plats av 14. Läs nedan så förstår du varför....

Operation
Dundra har dragits med en hälta på höger framben under flera månader. Hon röntgades och man kunde konstatera att hon hade en inflammation i armbågen. Hon har medicinerats och koppelrastats i långa perioder. En senare röntgen visade på artros och i samråd med vet. Lars Audell har jag kommit fram till att låta operera Dundra. Detta kommer att ske imorgon 23/5.

Min förhoppning är att Dundra ska bli helt bra efter operationen och att hon ska bli den tävlingshund som jag har hoppats på. Hon har så många goda egenskaper som jag vill vara med och vidareutveckla. Idag fick jag dessutom beskedet att hon har HD grad A och att den andra armbågen är ua.

Vill också passa på att tacka Anna och Ludde för stödet och uppbackningen som jag kännt hela tiden. Nu håller vi tummarna för ett snart tillfrisknande och att vi snart ska vara ute på tävlingsbanorna igen, och då med helt andra mål i sikte.

Upptäckte att det var våldsamt länge sedan vi berättade om vad vi pysslar med nuförtiden så nu kommer det.

Dundra deltog som sagt i anlagsprov för försvarsmaktshund i sept -07 tillsammans med bl a Dino. Båda klarade provet galant och deltar nu i kursen som har certprov 10-11 maj i Enköping.
Vi träffas på kursen i stort sett varje söndag och har därutöver mycket egen träning. Både Dundra o Dino är jätteduktiga. Jag upplever att Dundra ibland är lite dragig på stigen men hon är ändå otroligt vaken och alert. Vid ett kurstillfälle hade vi lämnat en figurant efter markering och fortsatte vår patrullering med en grupp på tre personer bakom oss. Plötsligt stannar Dundra och vänder sig om, strävar bakåt och markerar bakom gruppen. Jag trodde först att hon blev intresserad av någon i gruppen men så var inte fallet. Jag stannade och Dundra fick hålla ljudmarkeringen. Efter en tid kom figuranten vi lämnat, gående på stigen bakom oss med all sin packning. Vi var alla mycket imponerade av Dundras markering.

Under en period hade jag problem med att hon lätt kom till skall i både vind- och ljudmarkeringen. Det har vi nu lyckats jobba bort helt med hjälp av klicker. Om jag lyckas få Dundra godkänd på certprovet har jag bestämt mig för att ställa upp i DM med henne helgen 14-15 juni. Det känns som en riktig utmaning!

På tal om tävling så har jag anmält henne/oss till ett antal appellspårtävlingar i april. Jag hoppas att jag kommer med på någon och att hon inte hinner komma in i löp innan dess. På lydnadsträningen igår blev jag dock lite tveksam om jag gjort klokt... Hon var så otroligt okoncentrerad och allt blev bara fel. Nåja, alla har vi våra dåliga dagar….

Jag och en klubbkamrat åker till Maria Hagström i Köping en gång i månaden för privat lydnadsträning. Vi kör två halvtimmar vardera och är också med på varandras träning. Otroligt lärorikt. Vi tränar också tillsammans på hemmaplan. Vi passar också på att lägga spår då vi kommer dit och får på så vis ny spårmark. Spåren får ligga till sig under vår träning och blir en bra avslutning på dagen, i alla fall på dagen i Köping. Eftersom jag tar ledigt från jobbet den dagen så brukar jag passa på att träna något på hemmaplan också.

På lördagarna tränar vi sök i Enköping. Tyvärr har det haltat lite för oss då jag inte har haft möjlighet att vara med varje gång då jag ibland har prioriterat bevakningsträningen. Söket kompletterar bevakningsträningen väldigt bra tycker jag då det bygger upp figurantintresset och nosarbetet. Vi kör ”hitta-övningar” fortfarande och har inte börjat med markeringsövn ännu. Målsättningen är att tävla även sök i höst.

Håll tummarna för oss, vi återkommer med resultaten…..tror jag…….

/Merja & Dundra