För att läsa från början så skrolla neråt.
Devlin har tävlat igen! 13/9 - 2008
Faktiskt två gånger sedan debuten. Den andra tävlingen var
en lydnadsklass I i SHK (Svenska Hundklubben) i Norge den 6/7-08.
Lite info om denna klubb då många inte vet vad det är. SHK
bildades1912 och hade ett samarbete med SKK fram till år 1924. SHK arrangerar
utställningar, lydnadsprov och på senare år även prov
i sök och spår. SHK stambokför och registrerar kennlar osv.
Har även egen HD avläsare och är remissinstans för Jordbruksverket
i hundfrågor. Lokal avdelningar finns bl.a. i Västerås, Södertälje,
Eskilstuna och Fagersta-Borlänge samt i Uppsala. Klubben har även
olika rasklubbar anslutna och associerade till sig samt klubbar i Norge och
Danmark. M.m. ett komplement eller alternativ till SBK kan man säga. Se
mera www.svenskahundklubben.com
I alla fall så var jag och Warnah uttagna till att tävla i Norge,
landskamp mellan Norge och Svergie som går av stapeln varje år.
Devlin fick följa med för att socialisera. Även där fick
jag ett infall att anmäla mig till tävling klass I med honom. Momenten
i ettan är snarlik de i SBK.
linförighet, apportering, stående (från ligg) fritt följ,
hopp över hinder, plats under marsch, inkallning samt plats i grupp. Devlin
fixade detta med godkända poäng 150 och en 2:a placering trots en
0:a! Stolt! Poäng beräkningen är lite olika än SBK, man
blir godkänd eller icke. Inga 1:a,2:a eller tredje pris. Jag kan känna
att det är en fördel att tävla även inom denna klubb då
man märker att domarna faktiskt dömer hårdare på detaljer,
vilket blir fördel då på SBK.
Devlin skötte sig exemplariskt hela helgen och vi lag Svergie skötte
också oss bra och vann med 842p mot 743 p.
Individuellt gick det inget bra för Warnah en 0:a på apportokänt
föremål, vilket var en diskborste och den skulle dödas samt
bitas itu. Och nollor har man inte råd med. Nu har Warnah 10 år
gått i pension efter detta och jag tycker att det var ett fint avslut
på hennes tävlingskarriär att få bli uttagen till landslaget!
Den tredje tävlingen var idag den 13/9-08 en appell-sök.
Lika den här tävlingen var den ett infall i sista stund, en efteranmälan
i går kväll kl 21.30!
Idag fick jag nya infallsvinklar och insikter som jag egentligen visste om men
de blev så uppenbara.
För det första så handlar det inte om att bara prestera på
plan utan att övertaget ta sig till plan! Eller ta sig någonstans.
Det började redan på söket , där vi förövrigt,
jag och Devlin, är helt noviser. Att stå och vänta på
start och ta sig fram till den punkten när en taggad Devlin ser föregående
hund försvinna in i skogen, oj! Sedan är det att ta sig fram på
stigen till start på sökrutan, oj. När detta är gjort och
det sedan blir dags för lydnadsdelen. Budföring – att gå
en och en på led i stort sett och Devlin hela tiden kan se de andra FÅ
SPRINGA, säger oj igen, inte nog med detta sedan är det dags för
platsliggning och alla går igen och man råkar hamna sist, oj igen.
Alla dessa transportsträckor med en dryga 40 kg oerhört taggad Devlin
är inte att leka med, och dessutom så ska man då både
gå och bete sig och se ut som man vet vad fan man håller på
med!!!
Undrar hur många som trodde på det?
Hur som helst så gick det bra vi blev uppflyttade!! 245p men på
söket känner jag att där har vi mycket kvar tills det är
dags att tävla i lägreklass. Jag är alldeles för okunnig
och har brist på erfarenhet och så jag måste få ordning
på mig själv innan jag får ordning på min Devlin.
Devlin har stort intresse för detta vilket domarna sa men lite för
mycket olydnad, jag vill kalla det självständigt arbete( det låter
bättre). Devlin kom inte när jag ropade tillbaka honom och drog över
stigen, fick vind på figen. Samt släppte rullen lite förtidigt
på den ene av figgarna.
Lite grann Devlin sprang i skogen kollade läget innan han började
arbeta. Erfarenhet och mera träning och okej då, mera lydnad och
disciplin. Men kul är det!!
Nu kommer det dröja innan det blir en lägre sök tävling
för jag känner att jag vill inte bara göra det för att genomföra
en tävling för att förhoppningsvis bli godkänd och uppflyttad
igen. Utan nu vill jag åka till en tävling och kunna prestera ett
bra resultat och känna YES vad vi är bra! Tänker jag fel?
Lydnadstävlingar kommer jag att anmäla mig till just för att
bygga upp den erfarenheten både hos mig och Devlin.
P.s En sök tävling till i appell är vi faktiskt redan anmälda
till och den tar jag nu som träning helt enkelt. D.s
1/8-08
Äntligen har vi Devlin och jag kommit till tävlingsstart!
Debuten har blivit uppskjuten gång på gång men nu har det
hänt! Det var den 25/7 Lydnadsklass I i Bro-Håbo.
Jag åkte dit utan att ha anmält mig och hoppades på en efteranmälan.
Devlin betedde sig först som en förtäckt pitbull och lät
som han tänkte äta upp alla. Ni kan tänka er vilka blickar man
fick… ska hon och DEN DÄR vara med, jag vill absolut inte ligga bredvid
DEN i platsliggning. Fy vad jobbigt det är med sådana blickar…
men men jag tänker likadant när jag ser sådana DÄR. (Devlin
gör så i början med nya hundar men lugnar sig efter ett tag,
vi jobbar stenhårt med det)
Hursomhelst, vi var där till kl 18.00 och vid 20.00 tiden fick jag ett
okej att få vara med, sist i grupp 2. Det vara sammanlagt 29 i klass I.
Nu började adrenalinhalten stiga till skyhög nivå och alla stresshormoner
som finns i min kroppen började produceras till max.
Alldeles för snart var tiden inne för platsliggning och vi ställer
upp på anvisad plats…
Koppla loss säger tävlingsledaren…
och Devlin kollar höger och vänster och sedan tar han två jätteskutt
mot grannen till vänster men jag han precis peta till honom och väsa
med en röst så full av auktoritet som jag någonsin fått
ur mig … kom hit…. och lika snabbt som han försvann kom ha
tillbaka, vilket gjorde mig snopen, men glad.
Sedan låg han klockrent och tittade på mig i stort sett hela tiden,
han spanade till på grannen lite som låg och högg flugor. Men
visst ÄR 2 minuter otroligt långt när man står på
en tävling?! Jag hörde mitt eget hjärta banka så jag tänkte
är det inte slut snart så exploderar det snart.
-Återgå .. puh så skönt.
Men hur skulle detta bedömas nu då 0 eller 10 ? Skitsamma med skutten
tänkte jag han låg i alla fall. Det blev en 10:a !
Nu var det bara och vänta igen och Devlin började ledsna, han tyckte
verkligen det var hans tur nu alla andra fick och inte han. Det är det
som verkar bra med honom han går inte ner sig utan han går upp sig,
om ni förstår vad jag menar, vid väntan. Han vill jobba!
Efter 4 timmars väntan var det äntligen vår tur.
-Ekipage nr 14 varsågod
Torr i mun och ben som var som spaghetti stapplar jag in på plan och kommer
ihåg Oj tandvisning, hjälp! Han som blir SÅ glad när någon
kommer emot oss.
Han satt som ett ljus och blinkade inte ens!!! En 10:a (Snopen igen)
Linförighet: En 7:a. Bra start men han släppte lite grann och vid
vä och hö om halt blev det snett och lite segt. Jag kände själv
hur otroligt stel jag var och sa till mig själv – skärp dig
för f….
Läggande: En 0:a. Han stannade till direkt och lag ner frambenen men sedan
kom han efter mig.. synd. Jag blev lite förvånad där och han
såg lite undrande ut när han kom till mig precis som han var lite
osäker på vad sa du jag skulle göra egentligen matte?
Inkallning: 9½ poäng Super tycker jag och domaren tyckte ngt slarvigt
avslut.
Ställande: En 8:a Kändes jättebra domaren ansåg han tog
något steg och gnällde? Steg kan jag köpa men gnäll?
Apportering: En 6:a Den var inte min sa Devlin, någon annan har slämmat
på den. Men han tog den till slut och tuggade lite också.
Hopp över hinder: 9½ poäng Kanon tyckte jag och domaren tyckte
ngt slarvigt avslut.
Helhetsintryck: En 8:a.
Ett andra pris 153.5 poäng och en fjärde placering.
Visst är jag nöjd jag är super nöjd med Devlins uppförande
på tävlings planen. Det är värre med mitt stela beteende
och uppförande. Devlin förtjänade oxfile och jag filmjölk
när vi kom hem så som jag ser det. Nu kan det ju bara bli bättre!
Eller?
Del 6
2007-02-24
Hej allihop!
Idag har jag varit på motorcross och det var en upplevelse både
för mamma och mig. Mycket folk, ett herrans liv, skuttande barn, hoppande
förare som skulle värma upp, hundar, snöbollar, korv och hamburgare,
ja det fanns allt. Jag skötte mig exemplariskt, den sista halvtimmen av
de fem timmar vi har där!
Hur lever livet med er? Med mig är det super bra. Jag är inte lilla
Devlin längre, jag är faktiskt hela 65cm hög och väger ca
36-37 kg! Kanske 38 kg tom.
Det är inte bara kroppen som utvecklas utan det börjar hända
saker i huvudet på mig. Nu börjar jag verkligen förstå
vad surgubben ( Taggen) snackar om när det gäller tjejer. Det är
ju toppen med dem! Jag har träffat två donnor som jag är lite
kär i, Enya schäfertik 7 mån och Wimsan schäfertik 14 mån.
Vi har jättekul och jag fjäskar lite för dem också. Sedan
har jag upptäckt att man behöver lyfta på benet när man
pinkar för att tala om att här har jag stora starka Devlin varit!
Men det var inte så lätt i början att hålla balansen,
jag lyfte för högt hela tiden. Fuskar gör jag emellanåt
när jag är riktigt nödig.
Riktigt stor känner jag mig ibland och behöver hävda det, men
vissa dagar känns det bra att vara liten och ämlig i vissa lägen
och få stöd och tröst av mamma. Jag är en riktig tonåring
säger mamma, det är bara finnarna som fattas, vad hon nu menar med
det? Jag trodde tonåringar var lata men jag är ju med på allt
och menar verkligen allt. Inget missar jag som rör sig eller inte rör
sig heller för den delen. Orkar nästan hur mycket som helst, utom
att koncentrera mig någon längre stund på bara en sak. Speciellt
om det är något jag ska lära mig. Annars tycker jag om att lära
mig göra saker, fast kunna gå fint i kopplet utan att dra och gå
rakt, är inte så kul Alltså hur ska jag kunna gå rakt
när alla dofter är överallt och alla pinnar och skräp och
grejs ligger både här och där. Hur ska jag då kunna gå
rakt! Och jag vill faktiskt fram så fort som möjligt det är
sååå tråkigt att gå fint. Jag fattar inte att
hon inte ger upp snart människan!! Vi får väl se vem som ger
sig först mamma eller jag.
Apprå på hävda sig så har jag ett par gånger blivit
arg på Taggen och talat om det ordentligt, första gången var
när jag stod och rotade i en kasse och så kom han och trodde han
kunde ta den. Jag lovar då blev mamma arg! Men jag var faktiskt där
först! Sedan ska Taggen alltid springa och fjäska och tigga runt bordet
speciellt om de sitter och äter något gott i vardags rummet, det
irriterar mig. Jag vill ha först och mest! Och hur slutar det då,
jo jag blir utskälld och får inte vara med om jag beter mig så.
Orättvist!
Men inget ont som inte har något gott med sig, nu får inte Taggen
heller något, ha, rätt åt honom!
Även om jag enligt vissa eller många säger och tycker att jag
är jobbig så är jag i alla fall snygg, det är det jättemånga
som säger, även människor vi inte känner. Men en kväll
när vi var ute så mötte vi tre killar och när de gick förbi
oss så sa den ena:
-Såg ni ögonen på hunden, vilka ögon, fy fan vilken ful
hund!!!!
Varken jag eller mamma blev ledsna för vi vet att jag är bäst
och det var just min blick och mina ögon som mamma föll för….
Ha dé gott så länge så hörs vi igen
Kram devlin
Del 5 Årsskiftet 2006-2007
Lite tips på hur man aktiverar sin matte och husse….
Julmaten ska ju bort.
Det finns massor av övningar men jag ska nämna några.
Tex när de ska städa och drar dammsugaren fram och tillbaka då
kan man hålla emot i sladden så det blir lite tyngre.
Har de precis skurat golvet så kan man kliva i vattenskålen, då
blir de blöta smutsiga hundtassar överallt, då är det bara
att börja om!!!
När de piskat mattorna och lagt ut dem igen då kan man faktiskt tro
att de gömt något där under och så knycklar man till mattorna,
mera gymnastik…..
Man kan ”låtsas” bli rädd för något, tex tomtarna
under granen och så hoppar man till kanske hamnar mot bordet där
det finns ljus som vickar så det blir stearin överallt…. det
är jobbigt… att få bort.
Smutstvätten är kul att retas med så de får gå lite
extra, de bär bort och jag hämtar tillbaka!
(mamma säger hon ska lära mig bära åt rätt håll,
men vi får väl se hur det blir med det)
När man är ute och går så kan man satsa på de värsta
lerpölarna och vattenhålorna, lite jobbigare att komma hem, inte
bara öppna dörren och släppa in sin hund.
Lägger de sig i soffan är man snabb och hämtar den snuskigaste
mest illaluktande kamptrasa man hittar och så kör man upp den i ansiktet
på dem, då blir det fart jag lovar.
Ska de absolut sitta still och prata i telefon då kan man jaga eller terrorisera
den minsta hunden i familjen eller ett barn går bra det också, då
blir inte stilla sittandet så långt.
Man kan leva rövare när man möter en annan hund ute så
de får jobba lite extra både med muskler och hjärna. Hjärnan
för att kunna tänka ut hur avleda sin hund, istället för
hamna i konflikt.
Har de lagat en god middag och antagligen kommer att sitta länge, då
ställer man sig med benen i kors och LÅTER väldigt kissnödig!
Det blir de stressade av och äter fort.
Men det bästa av allt man kan släpa med dem på ett långt
spår i skog och mark, det blir de trötta av!
Det var några av mina tips, ni får gärna berätta lite
tips för mig.
Jag hoppas att ni haft en skön och god jul, för det har verkligen
jag haft!!
Kram från Devlin
Del 4 6/9
Hej alla mina syskon och alla andra!
Det var ett tag sedan jag hörde av mig men några av oss har träffats
ett par gånger och det var jättekul!
Här händer det massor av saker som tex jag har varit jättesjuk!
Igår faktiskt, jag haltade och hade verkligen ont i ett framben och sedan
fick jag feber 40,7. Jag ville inte ha mat och låg bara och sov hela dagen.
Mamma blev jätteorolig och då åkte vi till veterinären.
Han tog blod av mig för att kolla om jag kanske fått erlichia som
man kan få av de äckliga fästingarna. Sedan fick jag mera sprutor
med medicin i, men jag var så trött så jag brydde mig inte
om att det stack och gjorde ont. Jag mådde inget bättre alls senare
under kvällen och febern steg ännu mer så då tyckte veterinären
att skulle åka till djursjukhuset och jag skulle få stanna där
på natten och ligga med dropp. Jag slapp det sedan för medan vi var
där och väntade så sjunk min feber lite. Jag fick en massa vätska
insprutat in under huden i nacken så jag såg ut som en liten kamel!
Det gjorde ont också. Den veterinären trodde att jag bara hade någon
form av växtvärk och fått inflammation för jag växer
så fort. Men i morgon (torsdag 7/9) så vet vi då kommer provsvaret.
Hoppas att det ”bara” är växtvärk för det andra
vill jag inte ha.
Men det konstiga var att i morse när jag vaknade så var jag mitt
gamla vanliga jag och benet gjorde inte ont alls. Konstig va? Ingen feber ingenting
förutom att jag var jättehungrig!
För säkerhets skull så ska jag GÅ observera GÅ i koppel i två veckor framåt!!! Fattar dom inte att det är mig Devlin dom pratar om, ska jag bara få GÅ i två veckor. Bara idag och det är en dag som jag tagit det lugnt och jag börjar redan kännas som en böld i arsle som mamma sa! Taskig va? Jag har faktiskt varit jättedålig och hur kan hon säga så efter bara en dag?! Hur stor ska inte den bölden vara då efter de två veckor dom tänker ( försöka) hålla mig i stillhet! Lycka till kan jag bara önska dom!
Det har hänt lite kul saker också, tur är väl det.
Äntligen har jag fått skämmas för min mamma istället
för tvärtom!
Sista kisseriet brukar jag bara göra utanför altangrinden på
gräsmattan och så var det även denna kväll. Mamma stod
och väntade på mig vid grinden men jag fick syn på en katt
som jag ville jaga lite innan vi gick in. Mamma kom skenandes efter och skulle
hjälpa till, trodde jag, men hon var helt galen och jättearg! Jag
fattade inte först att hon var arg på mig utan jag trodde hon gormade
på katten. Sedan förstod jag att det var mig hon var arg på.
Kanske det var för att hon bara hade BH och trosor på sig och jympadojjor!
Det var en hemskt rolig syn vill jag lova! Men det som retade henne mest tror
jag, var att det inte var de snyggaste underkläder hon har. Hon tog mig
nacken och hotade göra korv av mig, har ni hört!
Det såg säkert lika kul ut som den gången för några
veckor sedan då jag ville vara med ett gäng småkillar på
fotbollsplanen och leka. De blev jätterädda och sprang åt alla
håll och skrek. Det såg ut och lät som man hade släppt
in en räv i en hönsgård sa mammas kompis som var med. Men jag
hade kul!
Risken finns att jag blir förpassad till ett liv (inte bara två veckor)
i koppel tills jag lärt mig lyda, säger mamma. Lyda låter så
trist tycker jag, det är roligare att lära sig en massa trick eller
vad olika ljud betyder och innebär. Som tex kommer ni ihåg att jag
berättade att jag lärt mig vad ett speciellt ljud betyder –
klick- skafferidörren öppnas = gotta på väg … förhoppningsvis.
En dag när mamma och jag satt på köksgolvet, vi brukar göra
det och leka lite kontakt, sitt och ligg osv. då sa det plötsligt
–klick- utan att någon var vid skafferidörren???????
Jag tittade och tittade på den men ingen var där och ingen gotta
kom där ifrån????
Det visade sig att mamma hade en grej i handen som sa – klick- och så
kom det gotta från hennes hand, precis som ett skafferi. Jättekul!
Förutom de incidenterna med fotbollskillarna och katten och kapade telefonledningar
och försök till anlagd brand (då jag hade hoppat på spisen
och kommit år knapparna) eller att jag syns och hörs mest (till Sandras
stora förtret) på valpenkursen som hon går med mig på,
för att få in lite vett i min skalle som hon säger.
Så börjar mina djävulshorn att förvandlas till änglavingar……
men för säkerhets skull så låter jag dem växa ut
i pannan ifall jag skulle ångra mig.
Vi hörs igen och håll tassarna för mig i morgon och mitt provsvar!
Hälsningar Devlin
Del 3 22/7
Lilla jag, Devlin 11 v och 5 dagar gammal har fått jobb, det ni!
Jag har blivit förste spindel jägare i familjen. Det jobbet hade
Linn förut men nu har jag fått det och hon är vikarie.
Så äntligen tycker mamma att jag gör något bra istället
för en massa bus.
Fast det har sin nackdel när jag varit på jobbet så får
jag ingen puss av mamma på flera timmar, men det är det värt.
Något annat jag kan nu som mamma är nöjd med är att jag
förstår vad ordet NEJ betyder. Det är ett ganska trist ord tycker
jag men samtidigt ett märkligt ord.
Warnah har berättat för mig att tex ordet SITT betyder att man ska
sitta ner på baken och inget annat, men ordet NEJ betyder massor tex:
Bit inte på sladden, kontakten, stolsbenet, blomkrukorna, människor,
skor, posten, madrassen, byrån, soffan, lek inte med vattenskålen,
gräv inga hål i gräsmattan, flyg inte på surgubben hela
tiden, ät inte sten eller döda fåglar, m.m.
Ni ser visst är det konstigt?!
Det där med att inte äta döda fåglar, jag har kommit på
att om jag biter i en fågel och släpper den när mamma säger
nej så får jag godis i stället. Dummare än så är
jag väl inte att jag biter en gång till och sneglar på henne
för att se om hon tar fram en gotta till, smart va? Då får
jag ju fler godisbitar.
Något annat jag lärt mig eller rättare sagt surgubben har lärt
mig, som är kul, det är hur man gör för att stjäla
från bordet. Först kollar man och lyssnar noga så ingen är
i närheten, sen hoppar/klättrar man upp på stolen sedan tar
man sig upp bordet och snabbt tar det man vill ha, sedan drar man fort som f..
Fast jag fick bara tag på duken och surgubben på mackan. Lite snopet
men jag ska vara snabbare nästa gång.
Ett speciellt ljud som jag har lärt mig - kliick- skafferidörren öppnas,
det betyder godis eller ben eller annat gott. Jag kan sova riktigt djupt men
jag hör ändå – kliick- då står både
jag och mina öron rätt upp på 0,3 sek.
Vakta har jag lärt mig också. Vi var hem till en kompis till mamma
och där bodde det två stora hundar, Berner Senner tror jag de hette.
De var lite läskiga men snälla i alla fall. När alla människorna
satt och fikade så låg jag bredvid mammas väska och den vaktade
jag för allt vad mitt lilla liv var värt mot de stora hundarna, jag
trodde de tänkte ta den så fort de kom i närheten. Modiga jag!
Eller jag kanske inte är så modig egentligen om jag ska vara ärlig.
För en dag när jag var på altanen så prasslade det och
prasslade det i buskarna jättelänge och prasslandet kom närmare
och närmare grinden, jag var såå nyfiken. Vet ni vad det var
som prasslade?! En rund grej som såg ut som en boll men med massa vasst
hår som stod rätt upp och luktade konstigt, hua vad rädd jag
blev när den fräste också. Då reste jag också alla
mina hår på kroppen och såg ut precis som den. Det var en
igelkott sa mamma. Den tyckte jag inte om, jag skällde ut honom men han
försvann inte så vi fick gå in i stället. Vad mycket konstigt
det finns här i världen.
Apropå konstigt, jag var till ett ställe i dag där det var en
farbror som först var jättesnäll och rolig och sedan utan förvarning
så bet han mig nacken! Jag hade ju inte gjort någonting dumt!
Då skrek jag och ville jag gå hem men utanför dörren så
stod det en jättestor hund, jag lovar verkligen jättestor ( Irländsk
varghund hette den sa mamma) då skrek jag en gång till och ville
verkligen hem.
Jag vill nog aldrig mer till det där stället som kallas för veterinär.
Det är inte lätt att vara lilla jag Devlin i denna stora stora värld.
Del 2 14/7-06
Vad jag hunnit med sedan sist……..
Jag tror att jag retar gallfeber på min familj ibland. Det är så svårt men jag måste faktiskt ha något i munnen och göra någonting hela tiden. Antingen det är lovligt eller ej. Och jag pratar hela tiden även när jag sover säger min mamma. Det har jag tydligen lärt mig av Linn, hennes mun går också hela tiden när hon är hemma. Surgubben är inte lika sur längre men han är såååå tråkig jag vill leka med honom men det fattar inte han. Det är så kul när vi är ute på gräsmattan och ligga på lurpass och sedan dra järnet och hoppa på honom. Gissa hur arg han blir då? Warnah är i alla fall kul hon vill leka med mig men jag vågar inte riktigt det, hon är så stor och kan bli arg. Hon blandar sig i ibland när jag hoppar på surgubben, han heter Taggen egentligen, då säger hon till mig att sluta, då lyssnar jag faktiskt för hon är stor och bestämmer. Apropå bestämma så hamnade jag och min människomamma i en liten diskussion här om dagen om vem som bestämmer hon eller jag! Det var hon som vann, jag var tvungen och ge mig. Jag tycker att varför ska jag inte kunna få göra som JAG vill! Alla ska bara bestämma över mig det är orättvist. Mamma, Linn, Sandra, Warnah och så surgubben. Suck.
När jag träffar min bror Diego (kallas för Neo) som bor ganska nära mig, då får jag bestämma lite i alla fall. Men han är tuff han också och trycker till mig ordentligt emellanåt. Det går riktig hett till när vi leker. Det är Super kul att leka med honom igen och att vi kan göra det ofta. Vi ska gå på valpkurs tillsammans och då ska vi röja han och jag!
Åkt bil har jag fått gjort en massa gånger nu det är
inte så kul tycker jag ännu men det kommer jag att tycka säger
mamma. Ena gången då var vi hem till mammas kompis och hälsade
på, där bodde det en jättegammal hund hon är 14år.
Hon såg lite dåligt och hörde ingenting men jag var jätte
snäll mot henne. Hon ville faktiskt leka med mig men jag tänkte det
är inte värt hon tuppar väl av då tanten så jag höll
mig lugn. Sedan var vi till något som heter en sjö där Warnah
och Taggen skulle få bada och jag med trodde mamma. Men inte då,
hualiga det var vått, kallt och det plaskade och stänkte hejvilt
från dem så det verkade inge kul. Min mamma satt ner och då
passade jag på att klättra upp på hennes rygg och hängde
där som en ryggsäck. Då kom jag bort från vattnet, hon
fick allt stänk på sig först.
Sedan har vi varit till hundklubben och där var det massor av andra hundar,
stora, små, bruna, gråa, vita och alla möjliga färger.
Där var det jättespännande och bara ligga och titta på
vad alla gjorde för något. Alla hundarna var snälla mot mig
och jag blev en i gänget direkt! Till och med surgubben lekte med mig!
Fast leka och leka jag fick jaga honom när han hade sin boll i munnen men
man får väl vara nöjd med vad tråkmånsen hittar
på. Vi brukar ganska ofta också åka till mina nya människo
morfar och mormor, de har en stor tomt där jag får springa och rasa
av mig och förstöra lite för morfar. (säg inget för
då blir han ledsen )
Det händer ganska mycket nu och jag får uppleva lite nytt varje dag. Nu går vi förbi min gräsmatta och fortsätter en bit till. Och kan ni tänka er där gräsmattan och alla buskar och träd tog slut där var det många människor som pratade och pratade, konstiga grejor som de sitter på som svischar förbi, som man blir alldeles yr i huvudet när man ska försöka att hinna se dem. Bilar var det där också. Mamma säger att så fort vi är på ett lite nytt ställe då är jag inte så kaxig längre utan piper lite och klänger på hennes ben. Men jag säger egentligen, att stanna lite här nu så jag får se på allt, jag är inte alls ängslig, så gör bara mesproppar och det är inte jag!
Jag har träffat en massa konstiga djur också när vi var och
hälsade på Linn på 4-H gården. De kallades för,
getter, får, grisar, kor, hästar och höns. Det var väldigt
spännande att kolla in dem men det som var roligast den dagen var att upptäcka
hur smaskens allt det där bruna som kom ut där bak ifrån dem
alla smakade, mums!
Oj, jag höll på glömma katten som satt på gräsmattan,
den var läskig jag skällde ut honom allt vad jag kunde. Men han bara
satt där och glodde så mamma tog mig där ifrån. Han kanske
kunde hoppa på mig sa hon.
Varje kväll så går mamma och jag ut på en liten promenad
själva bara hon och jag och upptäcker världen. Vi tränar
också säger hon men inte vet jag vad vi tränar, kanske att jag
ska springa jätte jätte fort när hon ropar och jag sätter
mig när jag kommer fram, och väntar på mitt godis eller min
skinnbit som är sååå rolig att bita och dra i. Ja inte
vet jag om det är träning, jag tycker att vi leker men om det är
träning så är det jättekul! Fast ibland får hon träna
själv för då har jag fått korn på någon fågel
som jag måste jaga, död eller levande, så då har jag
inte tid. Jag kanske ska bli fågelhund när jag blir stor? Det vore
kul!
Nej jag ska nog bli nyttohund. För jag kan redan hjälpa mamma med
att: dammsuga, sopa och skura, bädda, hänga tvätt, gå med
smutstvätten, (kanske lite rent också och ibland åt fel håll)
packa upp väskor och kassar, ”rensa” blomrabatten, vattna med
slangen, ta bort skor från skohyllan när det blir för många
där, hjälpa till med disken i diskmaskinen, ja, jag kan massor redan.
Förresten vet ni hur långt pappret är på en toarulle? Det vet jag, man kan springa kors och tvärs, in och ut i alla rum tre gånger runt i mitt hem sedan tar den slut.
Fast det allra roligaste jag vet det är att leka med vattenskålen, först kör jag runt med huvudet sedan stoppar jag ner tassarna och till sist välter jag den och tar den och drar fort.
Hoppas alla mina syskon är lika duktig som jag och ”hjälper”
till med allt!
Ha det bra så länge så hörs vi igen!
Kram från Devlin
Del 1 28/6-2006
Min första vecka hos min nya familj.
Torsdagen 22/6 kom min nya människomamma och hämtade mig.
Det var jättejobbigt att åka bil. För det första fick jag
sitta i en låda, det var visserligen hål i den så jag såg,
ut men än då! Jag protesterade de högsta jag kunde men jag var
tvungen att sitta där i alla fall. Till slut blev jag så trött
så jag somnade med huvudet i en vattenskål, tur att den var tom.
Sedan när vi kom fram så skulle mina nya hundkompisar ut och kissa
och det regnade som attan på oss och det tyckte jag var obehagligt. Den
ena av mina nya hundkompisar ser ut som jag fast mycket större. Hon är
en tik och den andra är oj,oj, en riktig surgubbe. Fast han är riktigt
spännande, bara lite större än mig och vit och brun. Ser faktiskt
lite konstig ut, han har en kul svans som jag så gärna skulle vilja
dra lite i. Han är så sur hela tiden och kan inte vara i samma rum
som mig ens! Min människomamma säger att jag ska inte bry om honom
han tänker bara på mat och brudar. Mat är gott men brudar har
jag inte smakat så jag vet inte riktigt vad det är. Men det går
säkert och äta. Apropå mat så vet jag redan var de har
gömt min mat! Den hittade jag direkt.
Det finns andra människor i min nya familj också, de heter Linn och
Sandra. De är tonåringar och det är riktigt kul att retas med
dem.
Mitt nya hem är spännande men läskigt, jag blev rädd och
skrek när jag inte såg min nya människomamma hela tiden, fast
bara den första dagen. Efter ett tag så tog jag mig mod och kollade
runt på allt och jag menar verkligen allt. Det fanns så mycket att
smaka på. Men jag ledsnar ganska fort på en sak och så måste
jag vidare till nästa ”bus”. De hinner inte ens knäppa
kort på mig, så snabb är jag.
De tre första nätterna låg min människomamma med mig på
golvet och det var tryggt. Sedan har jag legat alldeles själv i min säng
nedanför min människomammas säng.
Jag är duktig och kissar och bajsar på altanen nästan varje
gång. De senaste dagarna har jag börjat visa när jag vill ut,
jag är duktig jag! Warnah och surgubben måste gå längre
ut i världen och jag har fått följa med. Jag visste inte att
världen var såååå stor. Och ändå är
det bara en stor gräsmatta, min människomamma säger att det finns
mycket mer! Oj, oj vet inte om jag tycker det är spännande eller läskigt.
Men just nu är det i alla fall kul att springa omkring i buskarna där.
En dag när vi var där så kom det en annan hund, sa de i alla
fall att det var. Den såg nästan lika konstig ut som surgubben fast
han var snällare. Jag vågade hälsa på den jag bet honom
till och med i näsan! En annan dag när vi var på gräsmattan
så var Sandra med och hon gick iväg bakom några buskar och
bara försvann? Men jag hittade henne jag kände ju lukten på
marken där hon gått så det var väl ingen konst. De har
gömt godis för mig också på gräsmattan men det var
ju ännu enklare att hitta.
Och vet ni nu har jag fått ett halsband och ett koppel som jag ska ha
på mig när jag går ut till gräsmattan. Första gången
kändes det som ja, öööhhh jag fick ingen luft! Och det är
bara för att nu hittar jag hem från gräsmattan och jag springer
jätte jättefort före dem. De är rädda jag ska springa
ut på gatan och bli överkörd. Jag vill ju bara visa att jag
hittar hem.
I övrigt så är livet rätt kul just nu och jag trivs men
jag måste lära mig en massa saker har jag förstått. För
det första att behärska mig, har ni hört så dumt. Jag får
vänta på min mat till sist (surgubben får till och med före
mig) och om jag skriker måste jag vara tyst först innan jag får
den. Fattar de inte att jag är jättehungrig! Oftast måste jag
börja påminna dem att om en timme SKA jag ha mat, där är
jag väldigt bestämd. I allt annan så ger jag mig rätt fort,
min människomamma säger att jag är så duktig, efter tre
gånger så ger jag mig när jag vill något eller gör
något jag inte får. Det är bara vad de tror, jag har i alla
fall ledsnat redan, men jag låter de tro att jag ger upp.
Det finns sååå mycket att berätta vad jag gör om
dagarna, jo en sak till måste jag i alla fall få berätta. Jag
sa ju att det var roligt att retas med Linn och Sandra. En dag så var
bara Linn och jag hemma och då passade jag på att kissa på
en av hennes tröjor, den låg faktiskt precis där på golvet
där jag ville kissa. Sedan blev jag bajsnödig och det fattade inte
hon så då var jag tvungen att bajsa på min filt, hon skulle
lyfta ut mig på altanen och en klutt ramlade på golvet som hon sedan
trampade på när vi kom in. Det tyckte både jag och min människomamma
var kul!
Jätte många pussar till er alla från pussgurkan Devlin
( de kallar mig så, jag tycker faktiskt att det är jätte mysigt
att pussas och kramas)
Jag hör av mig igen!
Petra Linn och Sandra hälsar också.